Äggreklam som lockar
Host, host, snörvel, snörvel! Lika bra att gå och lägga mig och hoppas på att den värsta förkylningen gått bort i morgon.
På väg till jobbet i morse såg jag tre av varandra oberoende långtradare med ovanstående äggreklam. Starkt guldgul gula - så lockande! Nu stundar äggatider och jag ska smälla i mig många ägg, var så säker! En skånsk pil i förgrunden bevisar att bilden är tagen i sydsvenska nejder.
Vänliga wåfflor
När vi passerade ICA i Osby vid 12-tiden i går såg vi att det serverades nygräddade våfflor utanför butiken. Var det något speciellt jippo - eller...?
Efter att ha smörjt kråset på närbelägen "korvalua", korsade vi gatan för en närmare titt på vad som försiggick utanför livsmedelsbutiken. Och tänk! Våfflorna serverades gratis helt i det osjälviska syftet att göra människor glada!
På Ekbackeskolan i Osby har en del av eleverna i årskurs 2, kursen Livskompetens, fått i uppdrag att tänka ut något att glädja sina medmänniskor med. Initiellt ville man hjälpa hemlösa i Malmö, men man valde till slut att hålla sig på hemmaplan och få Osbyborna att må gott.
Våfflorna verkade gå åt som smör i det så kallade solskenet och nästa lördag är det tänkt att Lönsboda får sig en påhälsning av samma elever. Snällhet rules!
Uppdrag snällhet!
Gåvorosor från mor till dotter som gjort bra ifrån sig i en frisörtävling
Här får du ett uppdrag av mig: läs de artiklar jag länkar till och tänk sedan ut hur just du kan göra någon medmänniska glad idag! Jag är mer än någonsin övertygad om att vår medmänsklighet gör att vi själva mår mycket bättre! För att inte tala om dem som blir drabbade av den!
Artiklarna sammanfattar vilka positiva egenskaper ditt nya val kommer att tillföra dig. Ha en trevlig lördag!
Tidningen Arbetsliv
Citat: ...samarbete och generositet aktiverar ett njutningscentrum i hjärnan. Det innebär således en rent kroppsligt sinnlig upplevelse att hjälpa andra. Läs mer>>
SvT om Stefan Einhorn
Citat: Dokusåporna har lärt oss att det största egot alltid vinner och hur många tidningsartiklar har vi inte läst där vi uppmanas att satsa på oss själva. Om en människa i dag beskrivs som god så kan man nästan vara säker på att den människan är död. Handlar det om en levande människa kan man vara nästan lika säker på att beskrivningen är ironiskt menad. Läs mer>>
Alltid snäll - vår sjuårskatt Kiara
Återtagande av frukost med god Lemon Curd
I vispningstagen av hemgjord lemon curd - recept, se nedan.
Det HAR varit spretigt och ostrukturerat de senaste åren, det skall medges. Men nu, äntligen, har jag lyckats reclaima frukosten - i alla fall en dag i veckan!
Familjens fyra medlemmar har olika uppstigningstider och det har gjort att frukosten för min del ofta intagits helt "ensammen". När den sömndruckne maken väl stiger upp, är jag i princip alltid på väg till jobbet.
För en månad sedan kände jag dock plötsligt att jag längtade efter den där härliga samhörigheten när man frukosterar tillsammans. Jag satte in storstöten en lördagsmorgon: bakade väldoftande bröd, dukade extra fantasifullt, plockade fram martiniglasen och fyllde dem med juice (alkoholfri..). Lite hemgjorda röror, smakrik ost och serranoskinka, vackra tända ljus. Såja!
Familjen tvångsväcktes och vacklade ut från sina sovplatser in i köket, där de gjorde stora ögon inför synen av allt gott. Det blev mycket lyckat och nu är den gemensamma lördagsfrukosten något man längtar till. Och tänk, oavsett hur trötta tonårstöserna är, så pallrar de sig upp!
Snabbgjord Lemon Curd
(cirka 2 - 3 dl)
3 ägg
1 1/2 dl socker
25 gr smör (eller margarin)
1 citron (alternativt 1/2 citron och 1/2 apelsin)
Rör ihop äggen och sockret i en teflonkastrull och sjud sedan under omröring tills blandningen tjocknat, vilket tar högst 10 minuter. Blandningen får inte koka, för då blir det sockrad äggröra! Jag brukar lyfta kastrullen från pannan lite då och då, så värmen inte blir för stark.
Blanda ner smöret, saften från frukten/frukterna och lite rivet skal från samma frukt(-er).
För att blandningen skall bli bredbar, sätt in den i frysen några minuter.
Hemgjord Lemon Curd är färskvara och håller cirka en månad om den förvaras svalt. Men den lär nog gå åt innan månaden gått!
Blomsterprakt en vanlig lördag
Lite pausblommor innan jag fortsätter med reseberättelsen från Marseille (och lite annat). Läs gärna mina gamla inlägg medan du väntar!
Österlenutflykt med kort varsel
Föga visste jag, när jag vaknade på lördagsmorgonen, att jag skulle komma att inmundiga ett sådant här läckert bakverk innan dagen var slut!
OK, vi tar det från början. Lördagmorgon. Upp i halvarla morgonstund. Intentionen är att åka till jobbet och jobba undan lite under några timmar. M skall iväg på golfrunda med två vänner, närmare bestämt till Beddingestrand.
Plötsligt får jag en ide: varför inte göra ett helt annat, mycket roligare val idag och åka och hälsa på hon som samlar på fönster och vänsterhänder? Provar ringa hennes telefon, men där svarar endast en inspelad röst.
Efter en stund får jag dock tag i henne; mobilen var tillfälligt ur funktion och hon har inte kunnat lyssna av några meddelanden. Men jag är så välkommen SÅ - det försäkrar hon!
Hörte, klockan 11:30
Efter att ha lämnat av grabbarna på golfbanan styr jag kosan mot Ystad. Kustvägen, nr 9, sträckan mellan Trelleborg och Ystad, är ett bra val. Havet syns nästan hela tiden.
Här och var ser jag entusiastiska sportfiskare som står i det kalla vattnet med sina kastspön. Folk är ute och vandrar vid vattnet. Det ser ut att bli en fin dag.
Långt borta skymtar jag Polenfärjan som stävar iväg. Jag fyller tanken och är strax därefter framme vid målet i Ystad.
Bilen ställer jag utanför kriminalkommissarie Kurt Wallanders bostad och går sedan de få stegen bort till Elisabets bostad. Genom fönstret ser jag att hon sitter vid sitt bord. Jag aviserar min ankomst genom att skrämma slag på henne med en knackning på rutan.
Men trots min något bryska ankomst, bjuder hon snällt på god tunnbrödsrulle med nybryggt kaffe. Jag får dessutom äran att dricka brygden i hennes Lena-Linderholmmugg!
Därefter bär det av på biltur i den Österlenska naturen. Första anhalten blir Olof Viktors bageri och butik i Glemmingebro strax utanför Ystad, mot Simrishamn. Och där smaskar vi i oss varsin god dessert - min med chokladsmak och Elisabets med pannacottainnehåll. För bild, se längst upp i inlägget.
Och givetvis träffar vi på trevliga, pratglada människor; två män, båda med norrländskt ursprung, sitter vid samma bord som oss. Den ene har dessutom bott i min barndomsstad! 
Här finns mängder av stenugnsbakat bröd att inhandla. Ett sådant köper jag. Det går inte heller att motstå hallonchokladmarmeladen som exponeras i vackra burkar.
Har du vägarna förbi Österlen i sommar är detta ställe ett MÅSTE! 
Efter avbrottet på Olof Viktors kör vi vidare, fortfarande riktning Simrishamn.
Plötsligt får jag syn på en Antikaffär vid vägen som dessutom är öppen. Snabbt bestämmer vi oss för att titta in en liten sväng. 
I två stora rum samsas mängder med möbler och andra föremål. Elisabet hittar en gammal Se-tidning från 1951 som hon inhandlar.
Jag slår mig i samspråk med ägarinnan, Kerstin Norman, och tänk, det visar sig att hon växt upp endast en kilometer från mitt föräldrahem! Dessutom har vi gemensamma bekanta.
Innan det är dags att vända tillbaka till Ystad, hinner vi även med att besöka en keramikbutik och -verkstad, strax utanför Hammenhög.
Underbara, personliga drejade föremål! Keramikern själv, Margareta Nilsson, ger sig tid att prata med oss en stund och hennes vänsterhand förevigas av min reskamrat.
Jag lämnar av Elisabet i Ystad halv 4 och hämtar sedan upp golfarna. Min Österlenvisit är över för den här gången.
Vad jag är glad att jag bor i Skåne!
Marseille - del 4.
Flygbild över ön If. Bilden har jag lånat från den här sidan.
Del 1 hittar du här.
Del 2 hittar du här.
Del 2/14 hittar du här.
Del 3 hittar du här.
"På tre kastades Dantès rätt ut i luften. Han kände hur han snabbt började falla neråt som en skjuten fågel, och trots att han drogs ner av en tyngd vid fötterna, som tydligen satt fästad vid det där repet, kändes det som om fallet varade i evigheter.
Men till slut for han som en pil rakt ner i havets iskalla vatten. För Dantès hade kastats i havet, och drogs nu ner mot dess botten av en trettiosexpundig kanonkula, som bundits fast vid hans fötter. Havet är slottet Ifs kyrkogård."
Detta är den avslutande texten från kapitel 15 - slottet Ifs kyrkogård, ur den klassiska äventyrsromanen Greven av Monte Cristo, skriven av Alexandre Dumas. Boken skrevs 1844 och skildrar Edmond Dantès som i 14 hela år tvingas sitta fängslad på fästningen If, strax utanför Marseille. Men han lyckas till slut fly från fängelset genom att byta plats med en avliden medfånge i den säck som skall transporteras till öns kyrkogård. Läs mer på Wikipedia.
Resan ut till ön tar cirka 15 minuter. Vi glider sakta ut ur hamnen och lämnar snart Marseille bakom oss. Inom kort når vi vår anhalt: ön If, där vi kliver iland. Lite småkyligt och inte helt klart , men vi är förberedda och har tagit på oss våra jackor.
Så mäktigt med den stora borgen som reser sig hög och väldig! Här ska vi nu tillbringa nästan två timmar.
Obs! Trotsar inte badförbudet!
Just där båten lagt till är det klippigt och brant och en skylt förbjuder allt bad; Trots detta ser vi en gråtrut som trotsar badförbudet (syns ej på bild)!
Båten åker vidare till ön Frioul (som egentligen består av fyra öar), i nära anslutning till If. Vill man, så kan man ta en kombinationstur som inkluderar även den ön.
Men vi koncentrerar oss på If. Å, så vackert var vi än tittar!
Marseille syns inte alltför långt bort.
En fransk kvinna, som även hon klivit iland på ön, frågar om vi vill bli fotograferade tillsammans, jag och dottern. När hon har fotat oss berättar hon sin historia: hennes man avled för exakt sex år sedan på dagen. Hans önskan var att askan skulle spridas just utanför den här ön, vilket också skedde.
Nu är kvinnan tillbaka för första gången på sex år och hon har med sig blommor som hon skall kasta i havet - en liten minnesceremoni för att hedra sin mans minne.
Lite senare, när vi besöker toaletten, ser vi ett prassligt hölje som med all säkerhet varit virade runt några blommor, slängt i sopkorgen. Vi förstår direkt vem papperet tillhört...
För att få tillträde till borgen, löser vi in oss för några Eur per person. Där inne, bland vindlande gångar och mörka rum, visas bland annat filmatiseringen av boken Greven av Monte Cristo. Det finns även massor med föremål som berättar mer om borgen och dess historia.
På Kuba lästes boken flitigt i början av 1900-talet av arbetare på cigarrfabrikerna. Man har även framställt en speciell cigarr vid namn Montecristo - Cuba.
Vi går runt och förfasas över de trånga, mörka cellerna. Tänk att det verkligen suttit fångar i dessa. Omänskligt! Borgen byggdes 1527 och blev fängelse redan på 1600-talet och förblev så i över 250 år! 1890 öppnades borgen för allmänheten.
På toppen av borgen välver sig golvet lite konvext. När man står i mitten och pratar, fortplantas ens röst runt om i stenväggarna, och man får illusionen av att ljudet återges i massor av högtalare!
Ett av borgens fönster hittar du hos Elisabet.
I en liten byggnad strax utanför borgen säljs souvenirer. Vi ser en del anskrämliga konstruktioner av snäckor och är rörande överens om att de inte riktigt tilltalar vår smak.
Däremot köper vi ett vackert halsband i metallen hematit. Tidlöst, sobert - perfekt för oss båda!
Båten hämtar oss och det kurrar i magen. Vi får nog söka upp något matställe så snart vi anlöper Marseilles hamn. Annars lär vi väl inte orka nästa utflykt: till Basilique Notre Dame de la Garde.
Fortsättning följer...
107 år - världens (förmodligen) äldsta bloggerska!
Fru Rileys födelseår
Jag gör en avstickare från min resesberättelse och tipsar här om Mrs Olive Riley, en australiensisk dam, som uppnått den aktningsvärda åldern av 107 år - och som bloggar!
Inläggen är inte så många, men desto längre. Dessutom skriver hon inte själv; det överlåter hon åt en god vän. Den här bloggen blir man glad av! Läs den medan du väntar på mitt nästa inlägg!