Matnjutning

Del 1 hittar du här.
Del 2 hittar du här.
Del 2 1/4 hittar du här.

"Var det verkligen nödvändigt att väcka mig så tidigt", var dotterns halvsyrliga kommentar när vi väl tagit oss ner till hamnen för att titta på morgonens begivenhet: fiskmarknaden. Exakt på slaget klockan 8 var vi på plats, men då hade nästan inga båtar kommit in, och kommersen hade ännu inte börjat.

"Kom tillbaka om en timme; då är det full ruljans här", fick vi veta av en ung grabb som konstfullt  höll på att  lägga upp den fisk han skulle sälja.


Medan vi väntade, passade vi på att äta en god och onyttig frukost bestående av choklad/café au lait och croissant. Vi gick även och löste biljetter till en eftermiddagsbåttur till Chateau d'If.

DÄREFTER kunde vi återvända till hamnen, där bilden nu plötsligt ändrat sig; kommersen var i full gång och överallt hördes försäljarnas högljudda rop på Marseilledialekt - allt för att locka till sig köpare.



Vi var fascinerade: så många olika fisksorter som vi aldrig sett förut! Och det såldes och köptes som bara den! 

Den torkade sjöstjärnan handlade jag för en billig peng av en äldre dam, Marie. Hon och hennes man stod båda och sålde fisk och när jag frågade om jag fick ta kort av dem båda, blev de mycket glada. Klart att det gick för sig!

"Men din söta dotter måste även vara med på en bild", förklarade Marie. Två foton blev tagna och därefter skrev Madame Marie upp sin hemadress och jag lovade att skicka fotona till henne.

Många av de infångade fiskarna levde fortfarande och det kändes faktiskt lite obehagligt att beskåda deras långsamma död.

Fiskarena (märk väl, alltså inte fiskarna!) redde ut de tilltrasslade näten, plockade bort fiskar som satt kvar, rensade bort skräp och förberedde för nästföljande morgons fiskefångst.


Plötsligt slog mig tanken att jag ju kunde be om en fiskares hand - för fotografering, givetvis! En närbild av handen hittar du hos Elisabet och ägaren syns här ovan.

Fiskkommersen pågick hela förmiddagen och när vi sett oss mätta på allehanda fula fiskar och intressanta människor, ja då var det dags för nästa begivenhet, nämligen en utflykt till den ö, som är förebild till Alexandre Dumas' mästerverk "Greven av Monte Cristo". Mer om det i morgon!

Fortsättning följer, med andra ord...

Kramgoa salt- och pepparkar

Del 1 hittar du längre ner på sidan. 

Efter vår undermåliga måltid (mjuka pommes frites och minimal torr hamburgare) strosade vi vidare i kvarteren kring hamnen. I en ypperligt sammanställd broschyr som jag laddat ner från Arrival Guides finns massor med matnyttig information om staden: nöjen, caféer, barer, restauranger, shopping, sevärdheter, kultur och mycket mer.  

Arrival Guides har sammanställt gratis nedladdningsbara reseguider över några hundra olika städer i världen; dessa går att ladda ner på ett 15-tal olika språk. Bland svenska städer som representeras hittar man faktiskt Umeå, Luleå, Lund, Malmö och – Lidköping! Alla reseguiderna innehåller även (förutom informationen jag nämnde ovan) en karta över de centrala delarna av den aktuella staden och ett gaturegister.  

I Marseilleguiden lockar man som sagt med kaféer och eftersom vi kände ett stort behov av ”vrålfika”, begav vi oss till Le Pain Quotidien som beskrivs på följande sätt i guiden: ”Gästvänligt kafé med fullt av lokala produkter och inbjudande freskomålade träbord. Kaféet agerar även restaurang och boulangerie.” Strax innanför ingången hittar vi svenskt gelehallongodis från Stockholms Konfektyrfabrik!

Varm mjölk med smält choklad för oss båda, serverad i öronlösa vida koppar. Därtill chokladmuffin med rinnande chokladinnandöme för dottern (hon är GALEN i choklad i alla dess former!). En pärontartelette för undertecknad. Vilken njutning! Titta på bilderna här ovan. 









Dag 1a var slut och det var dags för dag 1b att ta vid, där merparten av eftermiddagen ägnades åt – shopping! För min egen del blev det inget inhandlat, men tur nog var det inga svårigheter för mitt ressällskap att nosa fram vackra smycken och kläder. Och jag lättade villigt på plånboken… 


Lite avbrott i shoppingen då vi skrev våra tre vykort.

På den restaurang vi dinerade, kom vi i samspråk med ett ungt par – en kompiskille och –tjej. Killen fotade oss med sin mobil och mailade sedan över bilden till min webbaserade mailadress. Smidigt! 

Innan det var dags att dra sig tillbaka efter dag 1b, inhandlade vi lyxigt mineralvatten på en bar: hela 5 Eur fick vi betala för 75 cl. I en vanlig affär hade samma flaska kostat mindre än en femtedel. Men sådana missar hör till på en semester. Nu vet vi i alla fall var vi INTE skall köpa vatten i fortsättningen! 



Mätta på intryck och mat återvänder vi till hotellet, där det inte tar många minuter för oss att sjunka in i en härlig djup sömn i sköna sängar och en väl fungerande luftkonditionering.  



Elisabet - min underbara bloggväninna - har hittat en underbar sida med gamla vykort över Marseille. Titta här! 

Fortsättning följer…

                                                   Dag 1 – den 20 februari 2007

Erbjudandet gick bara inte att motstå: En (1) krona enkel resa! Med flygskatt och avgifter för kontokortsbetalning och bagage blev priset dock 100% dyrare – men ändå billigt! Behöver jag tala om vilket flygbolag det gällde?

Jag tog beslut om resan på stående fot, bokade in mig och 15-åringen på en tvådagars Marseillevistelse under sportlovet – och bad därefter om ledigt på jobbet, väl medveten om att det fanns en liten risk att min ledighetsansökan kunde avslås.

Turen var dock på min sida. Ledigheten beviljades och jag kunde börja drömma och längta till sydliga nejder, till folklivet, till all god mat, fylligt vin, ja, helt enkelt till ett välbehövligt avbrott i den alltför långa och enahanda vintern.


I tisdags var det äntligen dags. Klockan 8.30 avgick flyget från Sturup. Vi reste ekonomiskt: endast en resväska, som innehöll ett minimum av packning (så att vi skulle ha plats med allt vi skulle komma att inhandla). Fyra unga flygvärdar tog väl hand om oss och jag pratade givetvis med dem alla – med Mia på finska, med Marta och David på spanska – och med Marco på italienska! Mia berättade att hela gänget hade turen att få flyga på samma rutt, vilket gjorde att de kände varann väl, och trivdes med varandra. 


Resan tog drygt två timmar. Vi landade på flygplatsen Marseille Provence, och väntade in flygbussen, som snabbt och smidigt tog oss in till storstaden. Jag hade förberett mig mentalt genom att virtuellt besöka Marseille via Google Earth, där man kan djupdyka ner i kvarteren och få en ganska bra bild hur det ser ut. Jag hade helt klart för mig hur det såg ut kring le Vieux Port (den gamla hamnen) där vi skulle bo – men jag kunde däremot inte förutse alla nivåskillnader i staden; sådant går inte att utläsa på kartan!


                                                   Utsikt från hotellfönstret

Hotellet vi hade bokat - Europe Hôtel -  var tvåstjärnigt och låg endast ett kvarter från le Vieux Port – vilket läge! Eftersom vi endast skulle stanna två dagar ville vi ha nära till de flesta sevärdheterna och till hamnen. Hotellrummet var rent och prydligt, utan några extravaganser, vilket passade oss ypperligt; vi skulle ju ändå bara sova där. Gratis Internetsurfning i hotellvestibulen fanns även.

Ett snabbt klädbyte – och sedan ut på rekognosering kring hamnen. Solen gassade från klarblå himmel och temperaturen tangerade 18 grader – precis lagom varmt!


Innan avfärden har jag bestämt att vi ska få ut det mesta av dessa två dagar – ja, vi ska segmentera in varje dag så att den känns som två, vilket kommer att resultera i en känsla av  FYRA hela dagar!  Den som känner mig, vet att jag ofta brukar suggerera fram en känsla av att redan ha varit med om vissa saker, för att på så sätt få ut mer av en upplevelse. Hjärnan är ju så sinnrikt konstruerad att man kan få den att tro på det man tänker - och när jag skriver detta, googlar jag lite och hittar denna intressanta artikel (ett litet sidospår). 


Vacker parkbänk - lägg märke till utformningen som kan liknas vid ett ankare.

 

Tillbaka till den ljumma eftermiddagen i Marseilles hamn. Dottern och jag flanerar och tittar på den mångfald av människor som passerar oss, eller som sitter vid alla dessa bänkar: gamla, fattiga människor, någon turist, ett gäng nordafrikaner.

En helt svartmålad man utför robotliknande rörelser och blir belönad med en slant då och då. Det repareras på båtskrov som ligger uppallade längs kajen. Båtmasterna sträcker sig mot himlen och jag ser oss själva på Europakartan. Tänk, vilken tur vi har som får vara med om allt detta!


Observera att maten på bilden inte har något med den mat att göra som nämns här nedan!

 

När hungern blir alltför stor, bestämmer vi oss för lite mat på en av restaurangerna längs med den stora genomfartsvägen alldeles vid hamnen. Maten mättar, men inte mer. Till och med McDonald’s bjuder på smakrikare föda. Kyparen frågar om det smakade, och jag svarar vänligt att vi inte är speciellt nöjda. 



Kyparen ser bekymrad ut, och lovar mig en kopp starkt gott kaffe som kompensation. Trots den mediokra matupplevelsen känner jag mig glad. Det spelar inte så stor roll – och så läggs den i minnesbanken, för att plockas fram någon gång vid fikabordet på jobbet.

 

Innan vi går, kommer en kvinnlig servitris fram till oss och säger: ”Madame, mon collègue est tombé amoreux de votre fille” (Frun, min kollega har blivit förälskad i er flicka!)! Dottern känner sig smickrad och vi reser oss upp för att flanera vidare i storstaden Marseille.

Fortsättning följer…